tovvefiis

Nu är det exakt 15 dagar kvar innan vi slutar. Och det är så himla jävla förbannat skönt x) Fy fan vad jag längtar! Ska bli så skönt att slippa skolan, inte behöva räkna matte elr skriva några uppsatser. Fast jag har kommit fram till att jag kommer sakna min peter väldigt extremt mkt... Jag har i stort sätt fullt upp & han med :( Mn för de som vill veta när jag är kontaktbar & träffbar så kommer ett "schema" över min sommar.

12? juni - 21? juni (v 25) mm &  mf
22 juni - 10 juli (v 26,27,28) jobba, ledig helger & efter kl 15-16.
13 juli - 2 augusti (v 29, 30, 31) israel, vill INTE ha sms!
3 augusti - 16 augusti (v 32, 33) inget planerat än så länge
 
sen börjar skolan :'( hihi
aja, om nån vill hitta på nåt måste jag veta ganska tidigt innan jag hinner planera nåt annat :d

Sitter i skolan just nu. Har precis haft nationella i matte. Gick väl rätt hyfsat, jag orkar inte riktigt bry mig. Har försökt hitta lita fakta om hur det sympatiska nervsystemet funkar. Mn allting står ju så himla komplicerat. Aja, jag har iaf lyckats komma igång med den jävla uppgiften. Har iofs en miljon andra saker att göra också. Mn det är nog bättre att ta en sak i taget så man inte stressar upp sig totalt. Man får lixx tänka att nu har jag det här att göra. Sen när det är klart kan man gå vidare & tänka på nästa. Annars blir man helt sönderstressad. Aja, idag efter skolan kommer peter & då ska jag överraska honom :) sen blir det hem & plocka undan innan gästerna kommer. Elr ella, gustav, agneta & bo-göran. Nora fyller 4 idag så ska fira henne med tårta & så... Och sen blir det väl att sätta sig & plugga igen :/ Morr

Rester:
Günther
Räddaren i nöden
Skara Brae
So ord
Glädjeämnen
Fallet Johan
Kost 3 dagar
Svar bullen brev
Feodalism
Universitet
Grekland
Debatt
Återkoppling media komm.
Kompletterings uppg.
Medeltidsplansch

+ ett antal läxor

Wish me good luck :)

Fan!
Jag känner mig så skyldig. Jag är personen som ska sprida glädje, jag är hon som hoppar & skuttar. Jag är hon som har ett skratt som får även den dystraste att le. Men varför hörs inte skrattet lika ofta längre? Vart försvan den oberoende flickan?
Jag tror hon försvan när hon gick igenom många stora förändringar på en gång. Vänner försvinner, man tappar kontakten. Personer man inte vill ha i sitt liv tränger sig på. När man inte har tid eller ork längre försvinner man i sig själv. Den glada, spralliga, oberoende flickan försvinner. Skrattet gömmer sig långt där inne.
Jag längtar verkligen tillbaka till gamla tider, när jag kunde göra galna saker utan att bry mig det minsta. Jag längtar tillbaka till tiden när jag hade ett liv.
Nu har jag dig, men jag klagar inte det minsta över det, för du är den underbaraste som finns! Jag skulle aldrig byta bort dig mot någonting. Men ibland önskar jag ändå att jag hade ett liv och att flickan som en gång fanns ska komma åter...

Ibland suger livet verkligen getballe.
>.<

Hat - Det bor ilska inom mig. En oförklarad ilska som behagar att visa sig. En outsägbar, ouppskattad ilska.
Mn ändå är det så skönt att hata. Jag vill skrika ut allt hat! Jag vill visa världen vad jag känner. Hur något så vackert kan vara så fult. Ändå är det något som hindrar mig. Jag sitter här tyst för mig sj. Ilskan äter upp mig innifrån. Förstör mig. Bryter ner mig.

Svaghet - En hjälplöshet fyller mig. Vet inte vad jag ska göra. Vart jag ska gå. Känslan att vilja bli omhållen. Låta tårarna rinna. Jag vill visa världen hur det kan vara. Hur något så helt kan vara så trasigt. Ändå sitter jag här med ett leende på läpparna. Håller tillbaka det jag känner. Sorgen äter upp mig innifrån. Förstör mig. Bryter ner mig.  

Ibland känns det som att det är fel på mig. Vafan är det jag gör?
Jag förstör för mig sj. Suck, återigen handlar min blogg bara om deppiga saker.
Vet inte riktigt vad det är med mig nu. Egentligen är jag gladare än nånsin.
Mn antar att det är mina tvivel, förstår inte vad du ser & sen hela det här fuckade året.
Allting händer så fort, jag tror inte jag hinner med. Hela det här året har bestått av förvirringar & åter förvirringar.
Efter att ha kollat min blogg, som inte ens är 1 år gammal...så inser jag hur mkt som hänt.

Du gör mig lycklig, helt bubblande sprudlande lycklig.
När du håller i min hand så pirrar det i hela mig.
Att se ditt leende får mig att le.
Att känna att du kanske, kanske känner likadant för mig är underbart.

Men ändå ser jag dom där tårarna.
Vad betyder de?
Jag vill fråga, men vågar inte.
Jag ska göra de...snart.

Nu var det väldigt länge sen jag skrev här. Men antar att jag inte haft något direkt att skriva heller. Men kan väl göra en kort uppdatering om hur mitt liv ser ut.

Har då börjat Internationella linjen på Folkuniversitetet. Fast orkar inte med skolan nu heller. Trodde det skulle bli bättre när jag fick komma bort från Allé, mn det sket sig. Är fortfarande lika skoltrött.

Har även haft en sisådär 1000 visningar av huset. Elr ja...3 mn iaf. Jättekul att städa till varje, elr nåt. Mor & Fredrik har även skrivit på ett kontrakt på ett hus i Hackefors som vi ska flytta till vid nyår typ. Då vet man ju vad jag kommer syssla med hela lovet^^.

Att få ligga brevid dig är det underbaraste.
Att möta dina mjuka läppar med mina.
Att känna dina armar runt min kropp.
Att höra din hjärtslag, får mig att känna mig levande.

Mn varför får jag då den här känslan?
Eller jag kanske bara är paranoid & rädd?

Det har nu gått en vecka i skolan.
Och jag måste nog säga att det känns ganska bra.
Vågar faktiskt vara mig själv...även om jag inte trodde det.
Men känns rätt skönt att jag får vara mig själv från början...
Dom vet ingenting om all gammal skit.
Även om jag inte känner alla än, elr troligtvis inte ens passar tsm med alla.
Så känns det så sjukt förbannat skönt.

Du får mig att le, när allting bara är fel...

Jaa, vad ska man säga. Sommarlovet är snart slut, det är två veckor & en dag kvar.
Man försöker hinna med det sista man ville göra innan sommaren var slut, träffa kompisarna en sista gång & göra allt det där man ville göra innan skolan börjar.

På ett sätt känns det sorgligt att sommaren snart är slut, man blir av med sin frihet & allt det där. Att man inte längre kan sitta uppe till tre på nätterna för att sen sova till ett på dagen därpå. Du kan inte bara helt plötsligt strunta i att komma hem från en kompis & inte heller bara dra iväg någonstans.

Det är även ledsamt att jag kommer dra ifrån mina kompisar. Jag ska börja helt själv på en ny skola, jag vet inte vilken klass, jag vet inte ens vilka som ska gå där. Det är rent utav lite skrämmande att inte veta hur man blir mottagen, inte veta om man verkligen kommer hitta vänner & den där rädslan för att inte bli accepterad som man är. Vs i mitt fall en knäpp liten pervers flumboll.

Men ändå så känns det skönt på nåt sätt. Att få komma till en ny plats, med nya människor. En plats där ingen  vet vem jag är. Jag får helt enkelt börja om på nytt. Allt tjaffs & strul som varit under åren, det behöver inte dom känna till. Dom behöver inte dömma mig för det. Och jag vet att jag förändrats även om många har svårt att acceptera det. Mn nu, nu kan jag bli sedd för den jag är nu & inte den jag var. För dom nya människorna känner inte till vem jag var. Dom vet inte vem jag är nu...

Klockan är nu exakt 01.41, så idag är det den 19 juli. Det är precis en månad kvar tills jag fyller 16, tills jag blir byxmyndig igen... Mn det är även 3 dagar kvar tills jag ska sätta mig på ett flyg. För att vara exakt så är det 82 timmar & 19 minuter. Nu tänker ni säkert varför göra en sån "big deal" av en semester. Mn för mig är det ingen vanlig semester. Jag ska åka & se mina släktingar & vänner igen. Förstår ni hur man längtar, tänk er själva att inte får se er familj på 1 år, & när man väl träffas så har ni bara 2 veckor tsm. Under dom här två veckorna ska du hinna med så sjukt mycket. Du ska åka iväg med kusinerna, shoppa, åka till havet, hälsa på gammelfarmor & gammelfarfar, släktfest, fira farfar, bada i poolen, vara med kompisar & någonstans där emmelan även att sova.

Mn om ni tror att det bara är för att hälsa på släkt & vänner som jag längtar så sjukt mkt, då har ni fel. Det finns en sak som nog är svår att förstå, det är svårt att förklara iaf. Jag tror bara man kan känna det om man har rötter i något annat land. Mn en annan sak jag saknar är atmosfären. Den är så annorlunda mot hur det är här i Sverige. Man är mer öppen, gästfriheten är större. Man umgås mer med släkt & vänner tsm. Det är verkligen svårt att förklara, för det är en sån där känsla man får inombords, man känner friden inom en själv. Den enda jag riktigt berättat hur jag känner för är Ulrika. Hon är svensk precis som jag, mn har bott i Sydafrika i tio år. Hon säger att hon förstår precis vad jag menar, mn för att man ska uppleva den där känslan så krävs det så mkt mer än att man bara åker på en vanlig semester till något land.

Varje år man besöker matsalen första gången för sommaren, på kibbutzen som farmor & farfar, plus alla mina kusiner bor på, då blir man välkomnad av minst hälften av alla som bor där. Och varje år är det mindre än hälften av dom som jag kommer ihåg vad dom heter. Mn jag ler & svarar så glatt på allas frågor. Den vanligaste frågan brukar vara hur länge jag stannar. Jag älskar hur glad jag blir när man pussar & kramar alla kära kusiner. Förutom Jon & Tom som springer iväg eftersom dom inte tycker om pussar. Jag älskar tom. när farmor möter oss på vägen ner för backen till huset när vi kommer från flygplatsen. Även om hon nyper i kinderna & pussar på en. Hur underbart är det inte att se Nomi le när hon ser mig för första gången. Hon som alltid är så bekymrad blir alltid lika glad.

Andra saker som är lite konstiga mn som jag ändå längtar efter är tex. när man badar i poolen med mina yngsta kusiner. Dom kan ju aldrig sluta försöka få av mig bikiniöverdelen. Min farbror som alltid retas med mig, eller att bara gå & prata med Miriam & försöka äta isglass i värmen & farfar som efter en lång shoppingrunda säger att han börjar bli för gammal för att gå på stan med mig & Miriam. Och efter varje sommar så mobbar jag & mina kusiner alltid Linn för något hon sagt fel. Ett tag var det att hon sa "hon" även till killar.

Mn nu är det en ny sommar. Dags att skapa nya minnen...

Jag vet vad vi hade bestämt, vad vi hade kommit överens om. Mn ändå finns det en liten del...elr hela jag hoppas, att du kanske brydde dig lite om mig iaf. Att jag skulle betyda nåt. Jag försöker gång på gång tränga undan dom där tankarna. Försöker tänka på nåt annat. Mn känslan förföljer mig. Den där känslan man får när man ligger tätt intill & känner hjärtslagens rytm. Hur alla bekymmer bara verkar försvinna. Och jag ler, inte bara på utsidan, utan även insidan lyser...

Blowsight
*This is a journey
not for fun - you have to bare with me
Let's hold the clowns for entertainment, and the girls for company
And the more you shoot, the more I smile, just let the bullets penetrate
I hold the clowns for entertainment, dans around like Timberlake

The more you shoot the more I smile
but still I'm bleeding

So free yourself from everyone
Let's turn the party on
The situation is critical I want us to shine
The night is still young
Let's turn the TV on
I'd like to call this
The simple art of making you mine*

Hela den här dagen har varit lite upp & ner. Ena stunden mår man toppen & nästa så känner man för att gråta. Det är faktiskt ganska jobbigt att må så. Mn vem har sagt att livet är lätt? Ingen egentligen, inte vad jag vet iaf & det med all rätt. Aja, har varit duktig & tvättat idag...& igår städade jag halva pappas lägenhet. Om mor visste det skulle hon undra om jag var sjuk. Och ärligt börjar jag också undra, jag menar jag är en sån där person som gör i stort sätt vad som helst för att slippa städa mitt rum en gång i veckan. Och varje gång det är dags så ser det ut som ett bombnedslag med kläder överallt, eftersom jag inte orkar plocka undan efter mig. Mn jag antar att det här kanske är ett nytt sätt för mig att hantera mina känslor. För jag har märkt överhuvudtaget på sistone att så fort jag blir förbannad elr ledsen så börjar jag städa mitt rum. Så jag vet inte hur sjukt mkt skräp jag slängt från mitt rum i grebo.

Mn det är väl lika bra att försöka få bort allt skräp nu. Mor har ju ändå inte råd att bo kvar. I slutet av augusti måste hon sätta huset till salu. Och vet i fan vart hon tänkte ta vägen, eftersom hon har inte fått någon lägenhet, & hon & fredrik har inte hittat nåt hus som dom har råd med som är tillräckligt stort. Iofs har hon ju ändå ungefär tre månader på sig att hitta nåt. Men vad händer om hon inte gör det då? Ja, då bor jag hos far iaf. Hon får väl flytta in hos fredrik i hans hus. Mn jag bor då inte där. Jag skulle bli helt jävla galen, fatta att ha fyra små ungar som springer runt & låter överallt. Tänk att inte ens ha ett eget rum så man stänga in sig själv & få vara ifred. Ensam med musiken...

Det är en av dom få sakerna jag saknar här, i fars lägenhet. Jag behöver en egen stereo...elr något jag kan spela min musik högt i. Det är en av dom sakerna jag skulle vilja göra nu. Sitta i min säng, ha musiken på högt & bara få lätta på trycket. Låta tårarna rinna. Det är faktiskt en av mina svagheter, jag har svårt för att gråta. Elr jag har lätt att liksom nästan börja, mina ögon tåras väldigt lätt. Mn det går på nåt sätt inte släppa ut det. Det är jättesvårt att förklara. Jag vet bara att det finns så sjukt många gånger jag velat gråta, jag vet att det skulle få mig att må bättre. Mn det går bara inte. Jag tror att det är för att jag anser mig själv vara svag när jag gråter.

Förut hade jag mitt perfekta sätt att få ut känslorna på. Elr jag ansåg det perfekt då, jag kunde ju må bättre utan att behöva gråta. Mn ist för att bli sårbar så var det mina armar som tog skada. Och det kan låta hemskt, mn det tyckte inte jag. Jag menar det fick mig att må bättre. Vad kunde vara dåligt då? Förutom det att mina armar tog skada, så sårade jag faktiskt folk runtom mig. Jag kommer ihåg alla dom där blickarna jag fick när jag skrikit till för att någon tog tag i min arm, elr när jag vägrade vara med på idrotten för att jag glömt min långärmade tröja. Jag kommer ihåg fars bekymrade frågor vid matbordet en dag. Mn det värsta var nog ändå när jag märkte att dom som står mig nära provade samma sak. 
En hemlighet...jag har varit nära att göra om det flera gånger. Även om jag slutat. Mn jag anser att det är som allt annat beroende. Även en nykter alkoholist kan bli lockad av alkoholen när humöret inte är på topp.  

Jag har funderat på en sak...Sexberoende kan vara att man tvångsmässigt tänker på det konstant osv. Men det kan väl även vara att man tror man blir älskad genom sex. Man tror det är ända sättet man kan bli älskad på. (Sett i en verklighetsbaserad film.) Mn kan man känna likadant om kyssar? Kan man känna sig älskad av dom?

Aja, nu har jag skrivit om allt från mitt liv till sexberoende. Och jag kan inte påstå att jag slutade där jag började iaf. Lite rörigt blev det kanske, mn var tvungen att skriva av mig lite...Ett annat sätt att få ut känslor på.

Finns så sjukt mkt jag skulle kunna skriva nu egentligen. Mn jag vågar inte, för fel person kan läsa det & då blir det bara pinsamt. Så får bli nåt annat ist...

There are things you can wish for.
There are things you can dream about.
And there are some things you can just forget.