sommar & höst 08
Skännigemarknad, 7 augusti
Nykvarnsfestivalen, 15-16 augusti
Fylla 16, 19 augusti
Börja gymnasiet, 19 augusti
Gransnäs oktober?
Listan kommer fyllas på när jag vet mer...
helt otroligt jävla FEL
"there's so much you can hide with a smile"
dags att gå vidare...
That's just the way it is"
Jag kommer ihåg första gången jag träffade dig. Det var på stallis & jag var så sjukt nervös. Vi hade bara pratat via msn & sms förut. Du hade köpt cola & en liten chokladkaka, & hela din arm skakade när du drack för att du frös så mycket. Jag kommer tom. ihåg vad du hade på dig den där första dagen. Du hade en ljusblå tröja, ljusblå trasiga jeans & såna där rutiga skor som jag älskar.
Jag kommer ihåg första gången jag följde med dig hem. Så fort vi kom innan för dörren blev jag "attackerad" av en hund & jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, eller vart jag skulle ta vägen. Men när jag väl kom till ditt rum så tittade vi på Hjälp! & du mobbade mig för att jag hade hål i byxorna. Du tyckte jag såg liten & rädd ut, bara för att jag satt mot väggen med fötterna uppdragna.
Jag kommer ihåg när vi sprang till busshåll platsen för att jag skulle hinna med min buss, men jag missade den iaf. Du stannade kvar & väntade med mig tills min mor kom & hämtade mig. Även där mobbade du mig sådär gulligt & påstog att jag lyssnade på dålig musik. Dessutom frågade du vad det var för kåt blick jag gav dig när jag gjorde min sura min.
Jag kommer ihåg den där gången när du kom ut från krogen för att vara med mig. Och vi satt på en bänk & bara pratade. Du sa till mig att du ville jag skulle bli din flickvän, men jag tror inte jag var redo. När du skulle följa mig till bussen så frågade någon av dina kompisar om jag var din flickvän, och du svarade "jag hoppas ju det".
Men folk förändras, du är inte densamme längre & troligtvis så är inte jag heller det. Vi har glidit isär...& det på bara några veckor. För ca 3 veckor sen var jag kär i dig. Riktigt jävla kär, jag vet inte vad som hänt men jag kan inte säga att jag känner likadant längre. Jag brukade tycka att du lyssnade på mig, det kändes som att du brydde dig & jag tyckte du var rolig & gullig. Nu ignorerar (?) du mig & när vi väl pratar säger du bara saker som "kom hit" eller annat dirty talk. Det är inte vad jag vill ha, så sorry, but I'm moving on...
the dancefloor
Det enda jag vill är att supa mig riktigt full & bara glömma bort vem jag är. Mn eftersom jag är förståndigare än så (tydligen) eller kanske för att det inte finns tillräckligt med dricka, så är ju inte det möjligt. Men det finns en lösning, det finns ett ställe...där jag få göra en sak, som får mig att må riktigt bra.
Det är att blunda, ta upp händerna i luften & låta höfterna få röra sig i takt till musiken...
hata rubriker
Är ensamhet att inte ha något sällskap, att inte ha någon att prata med.
Jag kan vara omringad av människor & ändå känna mig ensam.
För mig är ensamhet att inte bli förstådd, att inte bli hörd & att inte bli sedd för den man är.
Att älska...vem bestämmer vem eller vad vi ska älska.
Kan kärleken till en person någonsin bli lika stor som för ett föremål.
Kan man älska en känsla, ett sätt att vara.
Jag vet bara att jag älskar att ligga tätt intill & bli omhållen.
Musiken...den betyder mycket för många.
Är musik ett tidsfördriv, en underhållning.
Kan musiken påverka en hur man ska leva, hur man ska vara.
Det är säkert så, men för mig är musiken en drog.
Livet...vad är meningen med det egentligen.
Att man ska göra sin uppgift, man ska göra sig själv till två.
Man ska födas, för att sen dö.
Jag säger bara, lev livet bäst du kan.
Vet inte vad jag ska skriva mer egentligen, är trött & deprimerad.
Jag är förvirrad, jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag vet inte ens vad jag vill. Samtidigt vill jag inte sitta här.
Jag vill ut, jag vill leva livet fullt ut.
Jag vill inte behöva ångra mig den dagen jag ligger på dödsbädden.
Jag vill dra härifrån, långt, långt bort.
Jag vill bara ha kul.
Lämna alla problem bakom mig, glömma allt.
Det är lov nu ffs.
Btw. min mobil har fått rycket...snyft
midsommar
Sen var det en seg lördag, alla var svintrötta. Men det kan bero på att vi vakna vid sju av katterna. Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga mig i sängen.
Men aja, idag blire att åka hem till mor. Ska va där nu vecka 26-27. Hitta på nåt ?
avslutning
för vi har slutat nian.
För vi har slutat nian,
fy fan vad vi är bäst"
Jupp, så är det. Jag har äntligen slutat nian...mn jag vet inte om jag ska skratta elr gråta. I tre år som kändes väldigt långa har jag väntat på den här dagen. Mn nu när den äntligen är här, så känner man hur fort tiden har gått. Senast i julas tyckte jag att det skulle bli skönt att slippa alla omogna killar. Mn när vårterminen väl började så hade dom mognat till sig. Man kom nära & kunde prata ordentligt med alla i klassen. Fast jag har alltid haft den här känslan av att det är lång tid kvar. Mn helt plötsligt ligger den där dagen framför fötterna på en. Och jag insåg att mer än hälften av dom jag lärt känna på skolan kommer jag aldrig träffa igen. Det är sorgligt, det kan jag inte neka. Kommer sakna er allihopa jättemkt...
RIP 9C2 <3
vill hjälpa till
Så jag är ledsen alla ni som förlorat era föräldrar i AIDS & alla andra barn som bor på gatan...mn jag får INTE hjälpa till.
Goodbye Bestfriend
Du har säkert märkt att det är något som är fel, men ändå så frågar du inte. Jag vet att jag inte betyder särskilt mycket nu. Inte nu när du är lycklig, men kan du inte låta mig slippa allt tjat då? Jag vet att det finns så många andra som betyder mer, även om du inte säger det. Du säger att jag är din bästa vän & att du aldrig skulle låta mig slippa undan, att du aldrig kommer släppa taget. Men inser du inte att det är just det du gör.
Du lever inte ens på jorden längre. Du kanske aldrig gjort de, vad vet jag. Men du finns någonstans uppe i rymden, där uppe i universum. Medans jag & dina andra kompisar... eller flera av oss, vi är kvar på jorden. Men när du är där uppe så betyder inte vi något. Det finns ju så mycket annat att göra, så mycket annat att se. Varför skulle du vara kvar hos oss? Men sedan när något händer så att du mår dåligt, då vill du att vi ska finnas där. Då kommer du ner på jorden igen & du vill att vi ska trösta dig. Men vad är det för mening, för att du ska bli lycklig och lämna oss igen? Det går inte vara kompis med någon som bara finns där när hon behöver oss, behöver mig. Ska jag bara finnas där utan att få något tillbaka. Är det rätt?
Du skulle bara veta hur mycket jag kan skriva, jag har hur mycket som helst som jag skulle vilja säga dig. Men jag kan inte säga det till dig, det skulle bara leda till att du blev sur på mig. Du skulle inte ens tycka att det jag dömer dig för är rätt. För det är så det är nuförtiden, det går inte prata ordentligt med dig. Tycker inte du att det stämmer så blir du förbannad. Och jag har inte orken att bråka med dig. Inte nu när det bara är några dagar kvar i skolan. Sen kan jag bestämma själv om jag vill träffa dig eller inte. Det är helt upp till mig själv. Men jag måste ändå få ur mig på något sätt det jag känner, men jag skriver inte allt här då det skulle avslöja vem det handlar om.
Vissa vet redan, eftersom de har undrat. Dom har sett att något är fel. Men borde inte du också gjort det. Då kan man ju fråga sig om det är tomma ord du gett mig. Ord som att du aldrig tänker låta mig gå. Om du inte gör något åt det här, då är du antingen blind eller så är du lögnare som så många andra. Men du har ju redan visat dig vara likare en viss person än du någonsin anat. En person som du nästan höll på att bryta kontakten med pga. det. Men nej, du bryr dig inte om att du beter dig likadant själv. Det spelar ingen roll.
Jag har så mycket mer att säga... men jag tänker inte skriva det här. Är du beredd att lyssna på mig, och då menar jag verkligen lyssna, då vet du var jag finns. Och läser du det här, det vet jag inte. Men då ska du veta att jag inte orkar med det här mer. Och jag tänker inte ta tomma ord. Vill du säga något som betyder något, så varsågod.
En sista kommentar som jag vill att du ska tänka på, jag vill se om du ser det jag ser...
Du: - Du får inte träffa honom, för när han sårar dig så är det vi som får ta hand om dig.
!
helgen
Innan mötte jag emma, jonte & martina i stan, gick sedan & käka på subway. Så nu är jag inte subway - oskuld längre...haha. Efter de började vi röra oss mot rix, mn på vägen dit var det ju karuseller på ett ställe. Självklart var vi tvungna att åka...åkte music bob. Skitkul vare mn man blev hyfsat yr efter xD. Undrar hur många som trodde jag var full. Aja, kom fram till rix sen & lyckades faktiskt tränga oss fram till riktigt hyfsade platser, även om vi med tiden hamnade längre & längre till höger. Alla artister förutom takida sög, mn för att göra det bästa av de så låtsades vi att vi tyckte om dom andra med.
Efter rix så var vi kvar vid karusellerna ett tag innan vi drog in till stan. Hade då även fått följe med sophia, emelie, ulrika & josse. Drog upp till burger king vid 12 typ. Då drog alla & lämnade mig med annat folk, mn jag klagar inte. Kom iaf hem vid 2 sen. Träffade iaf mkt trevliga människor under kvällen.
Lördag, klev upp vid 9 för att möta lina i stan. Vi gick & letade efter present till martina. Och hittade mkt piffiga saker...jättebra blev det iaf. Lina köpte även en klocka & jag en axelbandslös bh. Sen när jag kom hem igen va jag lite social med far & vi gick runt lite. På kvällen blev det att grilla med några av fars kompisar. Sjukt kul var det, & själv har jag "fått" en storasyster...haha. Hon skulle lära mig allt hon kan, far blev lite förskräckt :p. Mn dom lyckades iaf övertala far om att jag skulle få dricka lite cider. Fick dricka en halv flaska 4,0...är iaf framsteg.
Åkte sedan in till stan igen & träffade en kompis. Vi drog sedan hem till mig & tittade på tv.
Idag har de mest varit att sova & försöka ta igen sig lite. Har även varit ute en sväng i solen. Och var borta hos lina för att kolla presenten igen & en bild. Skitbra tror jag de kommer bli...mn det märks väl imon. Btw. mathilda du måste ta en bild som vi kan använda.
Mn som sagt, de har varit en bra helg. Om inte något förvirrande, & det faktum att jag inte vet vad jag vill längre...
ge upp ?
Aja, det var första problemet...sen på hemkunskapen, då insåg jag att jag aldrig kommer hinna med den jävla uppgiften vi ska göra imorgon. Jag fattar inte ett skit plus att jag har 100 andra saker jag måste göra. Jag måste jobba extra långa dagar i skolan för att hinna med allt. Min hjärna kan snart inte ta emot mer info.
Sen när jag är hemma & mor kommer hem. Det första hon gör är förstås att börja klaga på mig. Gissa vem som inte fick utbrott...eftersom jag är så trött på att bara höra skit från henne. Det första hon gör nästan varje dag är att klaga på mig, jag har inte gjort de...elr jag måste göra det där nu. Hon fattar inte att jag har en miljon saker jag ska hinna med nu, så jag hinner inte göra allt hon ber mig om. Mn iaf, borde veta bättre än att börja skrika på henne. Borde ha lärt mig nu att hon bara kommer med andra argument. Hon dumförklarar mig ändå, fattar inte vad det är jag menar. Så vad fan är meningen. Det enda som förändras är att det blir spänt & hon blir tjatig.
Skriver en lista här på allt jag måste göra iaf:
- Engelska grammatikhäfte
- Svenska forts. på en text
- Engelska översättningstext
- Musikprov
- Pentatonskalan & bluesskalan på piano
- Färgade ackord på piano
- Hemuppgift, so & svenska
- No - prov
- So - prov
- Matteprov
- Slöjdarbetet
Tror det är allt jag har kvar...och betygen sätts på fredag. Men sen självklart ska vi ha Alléklassiker osv så att man inte har tid att jobba i skolan. Får se vad som tar kål på mig först. Ärligt talat funderar jag på att skita i allt, skita i skolan & gymnasiet. Vill åka iväg någonstans & glömma allt & alla. Allting vore mkt lättare då.
"Somewhere in the dark I'm looking for a light,
Can I get there without a fight.
Do I need to struggle for this life,
In my hand there's a knife.
Would like to use it,
I feel like I'm misfit.
Just face it, I don't belong in this world ."
lycklig ?
Sen på kvällen tittade jag på esc...helt meningslöst det med. Är det bara jag som gillade sån musik förut elr har alla låtar blivit värdelösa ? Jag är inte säker längre, det enda jag vet är att jag slösade bort ännu fler timmar av mitt liv...
Idag vaknade jag fört vid fem & upptäckte att jag somnat i soffan så gick & la mig i sängen. Men lyckades förstås bara sova till nio pga. högljudda syrror. Sen måste jag åka härifrån kl 13 för att hinna till åtvid till 16.30...känns helt värdelöst egentligen. Undrar hur många timmar jag slösat bort på att sitta i en buss. Mn ska iaf iväg på sommaravslutning med unga ledare. Ska till söderköping tror jag, vad vi ska göra vet jag inte.
Hoppas ni andra haft en bättre helg än mig...ciao
tankar
Idag...elr egentligen igår, så insåg jag att jag klagar mkt. Vad har jag att klaga på egentligen. Okej, att det är stressigt i skolan, att det kanske inte alltid är så bra med familj och kompisar. Men vad är väl det egentligen ? Jag menar jag har ju ändå mat på bordet varje dag, jag får gå i skolan överhuvudtaget, jag sitter inte fullständigt fast hemma (bara ibland), jag har till och med möjlighet till ett liv. Det är inte jag som måste arbeta för att kunna försörja mig, det är inte ens jag som betalar något. Alla pengar jag får har någon annan tjänat, genom att slava.
Men varför mår man så dåligt då ? Ibland känner jag mig skyldig, jag vet inte ens varför jag mår som jag gör ibland. Det jobbigaste är när folk frågar vad det är och hur jag mår. Jag vet ju inte vad jag ska svara. Ska man då ljuga och säga att man mår bra...elr ska man berätta sanningen som är komplicerad ? Dom vill att man ska berätta vad som är fel, mn tänk om man inte har något att berätta...för man vet inte. Då tror dom bara att man ljuger och försöker förneka, mn så är det inte.
Men vad gör man när man inte orkar lyssna längre. Vill inte höra skitsnack, lögner & tomma ord. Är så trött på det. Räcker det då att stänga in sig med musiken och bara vara för sig själv. Leva i sin egen värld & strunta i allt runt omkring. Nej, det funkar inte. Det är när man som mest vill vara för sig själv som man får mest uppmärksamhet. För att folk då tror att man är ledsen.
Mn aja, ska väl sluta nu...tänker så mkt så att allt bara blir en enda röra nu...
MVG !
Aja, orkar inte komma på nåt mer vettigt att skriva...
BTW. JAG FICK MVG PÅ MUSIKDATORN I SKOLAN IDAG !!!! :D:D:D:D:D:D
...
Orkar inte skriva allt vad jag tänker idag...så tack & hej .
tandis
Sen när jag ska gå från skolan (skulle till tandis) så kommer markus & frågar hur det är. Jag svarar själklart bra som alltid, mn han fortsatte att babbla om att han såg att det inte var det osv. Å så kommer han med en av sina "roliga" kommentarer som vanligt.
- Du har hela världen på dina axlar...här tar jag bort hälften iaf...
Skitkul.
Aja, gick bra hos tandis iaf. Fortfarande inga hål, tänker inte skaffa några heller. Är livrädd för att borra.
Mn mn, ska fortsätta plugga till so provet nu & måste städa mitt rum. Mormor & morfar kommer imon.
Någon som vill rädda mig & hitta på nåt på freda ? (A)
orkar inte
Sommaren är snart här, med sommaren kommer lovet.
Man slutar nian, får lämna åtvid.
Men varför längtar jag inte ?
Kan det bero på att jag inte känner att jag har ett sommarlov att se fram emot längre ?
Att allt går åt helvete i skolan ?
Kanske för att jag är rädd att komma ensam till en ny skola.
För att jag måste hitta nya vänner.
Den nya världen känns skrämmande.
Jag har försämrat mina betyg den här terminen...tror jag iaf.
Det innebär att det inte är säkert att jag kommer in där jag vill gå.
Men ändå så orkar jag inte satsa mer.
Har du någonsin haft den där känslan av att du håller på att bryta ihop hela tiden.
Att du varje kväll försöker hindra tårarna att rinna.
Förr längtade jag till sommarlovet & såg fram emot de.
Tänkte att om jag bara klarar dom sista jävla proven i skolan.
Och dom sista uppgifterna, dom sista dagarna...så skulle allt bli bra sen.
Men nu känns inte ens lovet kul.
Va fan ska jag göra hela lovet ?
Dom flesta kompisarna ska ju jobba eller resa bort.
Vad ska jag göra då ?
Jag vill också åka någonstans.
Någonstans långt bort härifrån & bara glömma allt.
Men självklart har vi inte råd...elr mor har inte råd.
Kanske inte ens blir något Israel i år.
Återigen pga. mor.
Eftersom hennes jävla pojkvän inte kan bo i grebo.
För att dom inte kan bestämma sig.
För att mor fortfarande inte har pengar.
Nu har dom tänkt flytta härifrån.
Vet inte om jag bryr mig egentligen.
Vill inte bo där.
För hur fan ska jag kunna ta mig till mina kompisar ?
Det råkar vara så att jag har ett liv jag med.
Men vilka kompisar ?
Dom som bara pratar skit hela tiden ?
Dom som säger saker men gör annat ?
Orkar inte med det längre.
Jag är känslomässigt förvirrad.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.
Men det finns stunder då allting känns rätt.
Skulle vilja stanna kvar i dom föralltid.
Och drömma mig bort.
Slippa all skit & må bra för en gångs skull.
Önskar det fanns fler sådana stunder...
*suck
Empty heart,
Broken soul.
No were to run,
No were to hide.
Exposed heart,
Bleeding.
I want to escape,
I want to leave this hell.
I'm sorry friends.
Tears are falling,
Inside.
Not aloud to let them out,
Shame.
It's all I've got.
I wish,
There was hope.
Gone long ago.
Empty heart,
Broken soul.
No were to run,
No were to hide.
