israel
Klockan är nu exakt 01.41, så idag är det den 19 juli. Det är precis en månad kvar tills jag fyller 16, tills jag blir byxmyndig igen... Mn det är även 3 dagar kvar tills jag ska sätta mig på ett flyg. För att vara exakt så är det 82 timmar & 19 minuter. Nu tänker ni säkert varför göra en sån "big deal" av en semester. Mn för mig är det ingen vanlig semester. Jag ska åka & se mina släktingar & vänner igen. Förstår ni hur man längtar, tänk er själva att inte får se er familj på 1 år, & när man väl träffas så har ni bara 2 veckor tsm. Under dom här två veckorna ska du hinna med så sjukt mycket. Du ska åka iväg med kusinerna, shoppa, åka till havet, hälsa på gammelfarmor & gammelfarfar, släktfest, fira farfar, bada i poolen, vara med kompisar & någonstans där emmelan även att sova.
Mn om ni tror att det bara är för att hälsa på släkt & vänner som jag längtar så sjukt mkt, då har ni fel. Det finns en sak som nog är svår att förstå, det är svårt att förklara iaf. Jag tror bara man kan känna det om man har rötter i något annat land. Mn en annan sak jag saknar är atmosfären. Den är så annorlunda mot hur det är här i Sverige. Man är mer öppen, gästfriheten är större. Man umgås mer med släkt & vänner tsm. Det är verkligen svårt att förklara, för det är en sån där känsla man får inombords, man känner friden inom en själv. Den enda jag riktigt berättat hur jag känner för är Ulrika. Hon är svensk precis som jag, mn har bott i Sydafrika i tio år. Hon säger att hon förstår precis vad jag menar, mn för att man ska uppleva den där känslan så krävs det så mkt mer än att man bara åker på en vanlig semester till något land.
Varje år man besöker matsalen första gången för sommaren, på kibbutzen som farmor & farfar, plus alla mina kusiner bor på, då blir man välkomnad av minst hälften av alla som bor där. Och varje år är det mindre än hälften av dom som jag kommer ihåg vad dom heter. Mn jag ler & svarar så glatt på allas frågor. Den vanligaste frågan brukar vara hur länge jag stannar. Jag älskar hur glad jag blir när man pussar & kramar alla kära kusiner. Förutom Jon & Tom som springer iväg eftersom dom inte tycker om pussar. Jag älskar tom. när farmor möter oss på vägen ner för backen till huset när vi kommer från flygplatsen. Även om hon nyper i kinderna & pussar på en. Hur underbart är det inte att se Nomi le när hon ser mig för första gången. Hon som alltid är så bekymrad blir alltid lika glad.
Andra saker som är lite konstiga mn som jag ändå längtar efter är tex. när man badar i poolen med mina yngsta kusiner. Dom kan ju aldrig sluta försöka få av mig bikiniöverdelen. Min farbror som alltid retas med mig, eller att bara gå & prata med Miriam & försöka äta isglass i värmen & farfar som efter en lång shoppingrunda säger att han börjar bli för gammal för att gå på stan med mig & Miriam. Och efter varje sommar så mobbar jag & mina kusiner alltid Linn för något hon sagt fel. Ett tag var det att hon sa "hon" även till killar.
Mn nu är det en ny sommar. Dags att skapa nya minnen...
Mn om ni tror att det bara är för att hälsa på släkt & vänner som jag längtar så sjukt mkt, då har ni fel. Det finns en sak som nog är svår att förstå, det är svårt att förklara iaf. Jag tror bara man kan känna det om man har rötter i något annat land. Mn en annan sak jag saknar är atmosfären. Den är så annorlunda mot hur det är här i Sverige. Man är mer öppen, gästfriheten är större. Man umgås mer med släkt & vänner tsm. Det är verkligen svårt att förklara, för det är en sån där känsla man får inombords, man känner friden inom en själv. Den enda jag riktigt berättat hur jag känner för är Ulrika. Hon är svensk precis som jag, mn har bott i Sydafrika i tio år. Hon säger att hon förstår precis vad jag menar, mn för att man ska uppleva den där känslan så krävs det så mkt mer än att man bara åker på en vanlig semester till något land.
Varje år man besöker matsalen första gången för sommaren, på kibbutzen som farmor & farfar, plus alla mina kusiner bor på, då blir man välkomnad av minst hälften av alla som bor där. Och varje år är det mindre än hälften av dom som jag kommer ihåg vad dom heter. Mn jag ler & svarar så glatt på allas frågor. Den vanligaste frågan brukar vara hur länge jag stannar. Jag älskar hur glad jag blir när man pussar & kramar alla kära kusiner. Förutom Jon & Tom som springer iväg eftersom dom inte tycker om pussar. Jag älskar tom. när farmor möter oss på vägen ner för backen till huset när vi kommer från flygplatsen. Även om hon nyper i kinderna & pussar på en. Hur underbart är det inte att se Nomi le när hon ser mig för första gången. Hon som alltid är så bekymrad blir alltid lika glad.
Andra saker som är lite konstiga mn som jag ändå längtar efter är tex. när man badar i poolen med mina yngsta kusiner. Dom kan ju aldrig sluta försöka få av mig bikiniöverdelen. Min farbror som alltid retas med mig, eller att bara gå & prata med Miriam & försöka äta isglass i värmen & farfar som efter en lång shoppingrunda säger att han börjar bli för gammal för att gå på stan med mig & Miriam. Och efter varje sommar så mobbar jag & mina kusiner alltid Linn för något hon sagt fel. Ett tag var det att hon sa "hon" även till killar.
Mn nu är det en ny sommar. Dags att skapa nya minnen...
Kommentarer
Trackback
