namnlös
Hela den här dagen har varit lite upp & ner. Ena stunden mår man toppen & nästa så känner man för att gråta. Det är faktiskt ganska jobbigt att må så. Mn vem har sagt att livet är lätt? Ingen egentligen, inte vad jag vet iaf & det med all rätt. Aja, har varit duktig & tvättat idag...& igår städade jag halva pappas lägenhet. Om mor visste det skulle hon undra om jag var sjuk. Och ärligt börjar jag också undra, jag menar jag är en sån där person som gör i stort sätt vad som helst för att slippa städa mitt rum en gång i veckan. Och varje gång det är dags så ser det ut som ett bombnedslag med kläder överallt, eftersom jag inte orkar plocka undan efter mig. Mn jag antar att det här kanske är ett nytt sätt för mig att hantera mina känslor. För jag har märkt överhuvudtaget på sistone att så fort jag blir förbannad elr ledsen så börjar jag städa mitt rum. Så jag vet inte hur sjukt mkt skräp jag slängt från mitt rum i grebo.
Mn det är väl lika bra att försöka få bort allt skräp nu. Mor har ju ändå inte råd att bo kvar. I slutet av augusti måste hon sätta huset till salu. Och vet i fan vart hon tänkte ta vägen, eftersom hon har inte fått någon lägenhet, & hon & fredrik har inte hittat nåt hus som dom har råd med som är tillräckligt stort. Iofs har hon ju ändå ungefär tre månader på sig att hitta nåt. Men vad händer om hon inte gör det då? Ja, då bor jag hos far iaf. Hon får väl flytta in hos fredrik i hans hus. Mn jag bor då inte där. Jag skulle bli helt jävla galen, fatta att ha fyra små ungar som springer runt & låter överallt. Tänk att inte ens ha ett eget rum så man stänga in sig själv & få vara ifred. Ensam med musiken...
Det är en av dom få sakerna jag saknar här, i fars lägenhet. Jag behöver en egen stereo...elr något jag kan spela min musik högt i. Det är en av dom sakerna jag skulle vilja göra nu. Sitta i min säng, ha musiken på högt & bara få lätta på trycket. Låta tårarna rinna. Det är faktiskt en av mina svagheter, jag har svårt för att gråta. Elr jag har lätt att liksom nästan börja, mina ögon tåras väldigt lätt. Mn det går på nåt sätt inte släppa ut det. Det är jättesvårt att förklara. Jag vet bara att det finns så sjukt många gånger jag velat gråta, jag vet att det skulle få mig att må bättre. Mn det går bara inte. Jag tror att det är för att jag anser mig själv vara svag när jag gråter.
Förut hade jag mitt perfekta sätt att få ut känslorna på. Elr jag ansåg det perfekt då, jag kunde ju må bättre utan att behöva gråta. Mn ist för att bli sårbar så var det mina armar som tog skada. Och det kan låta hemskt, mn det tyckte inte jag. Jag menar det fick mig att må bättre. Vad kunde vara dåligt då? Förutom det att mina armar tog skada, så sårade jag faktiskt folk runtom mig. Jag kommer ihåg alla dom där blickarna jag fick när jag skrikit till för att någon tog tag i min arm, elr när jag vägrade vara med på idrotten för att jag glömt min långärmade tröja. Jag kommer ihåg fars bekymrade frågor vid matbordet en dag. Mn det värsta var nog ändå när jag märkte att dom som står mig nära provade samma sak.
En hemlighet...jag har varit nära att göra om det flera gånger. Även om jag slutat. Mn jag anser att det är som allt annat beroende. Även en nykter alkoholist kan bli lockad av alkoholen när humöret inte är på topp.
Jag har funderat på en sak...Sexberoende kan vara att man tvångsmässigt tänker på det konstant osv. Men det kan väl även vara att man tror man blir älskad genom sex. Man tror det är ända sättet man kan bli älskad på. (Sett i en verklighetsbaserad film.) Mn kan man känna likadant om kyssar? Kan man känna sig älskad av dom?
Aja, nu har jag skrivit om allt från mitt liv till sexberoende. Och jag kan inte påstå att jag slutade där jag började iaf. Lite rörigt blev det kanske, mn var tvungen att skriva av mig lite...Ett annat sätt att få ut känslor på.
Mn det är väl lika bra att försöka få bort allt skräp nu. Mor har ju ändå inte råd att bo kvar. I slutet av augusti måste hon sätta huset till salu. Och vet i fan vart hon tänkte ta vägen, eftersom hon har inte fått någon lägenhet, & hon & fredrik har inte hittat nåt hus som dom har råd med som är tillräckligt stort. Iofs har hon ju ändå ungefär tre månader på sig att hitta nåt. Men vad händer om hon inte gör det då? Ja, då bor jag hos far iaf. Hon får väl flytta in hos fredrik i hans hus. Mn jag bor då inte där. Jag skulle bli helt jävla galen, fatta att ha fyra små ungar som springer runt & låter överallt. Tänk att inte ens ha ett eget rum så man stänga in sig själv & få vara ifred. Ensam med musiken...
Det är en av dom få sakerna jag saknar här, i fars lägenhet. Jag behöver en egen stereo...elr något jag kan spela min musik högt i. Det är en av dom sakerna jag skulle vilja göra nu. Sitta i min säng, ha musiken på högt & bara få lätta på trycket. Låta tårarna rinna. Det är faktiskt en av mina svagheter, jag har svårt för att gråta. Elr jag har lätt att liksom nästan börja, mina ögon tåras väldigt lätt. Mn det går på nåt sätt inte släppa ut det. Det är jättesvårt att förklara. Jag vet bara att det finns så sjukt många gånger jag velat gråta, jag vet att det skulle få mig att må bättre. Mn det går bara inte. Jag tror att det är för att jag anser mig själv vara svag när jag gråter.
Förut hade jag mitt perfekta sätt att få ut känslorna på. Elr jag ansåg det perfekt då, jag kunde ju må bättre utan att behöva gråta. Mn ist för att bli sårbar så var det mina armar som tog skada. Och det kan låta hemskt, mn det tyckte inte jag. Jag menar det fick mig att må bättre. Vad kunde vara dåligt då? Förutom det att mina armar tog skada, så sårade jag faktiskt folk runtom mig. Jag kommer ihåg alla dom där blickarna jag fick när jag skrikit till för att någon tog tag i min arm, elr när jag vägrade vara med på idrotten för att jag glömt min långärmade tröja. Jag kommer ihåg fars bekymrade frågor vid matbordet en dag. Mn det värsta var nog ändå när jag märkte att dom som står mig nära provade samma sak.
En hemlighet...jag har varit nära att göra om det flera gånger. Även om jag slutat. Mn jag anser att det är som allt annat beroende. Även en nykter alkoholist kan bli lockad av alkoholen när humöret inte är på topp.
Jag har funderat på en sak...Sexberoende kan vara att man tvångsmässigt tänker på det konstant osv. Men det kan väl även vara att man tror man blir älskad genom sex. Man tror det är ända sättet man kan bli älskad på. (Sett i en verklighetsbaserad film.) Mn kan man känna likadant om kyssar? Kan man känna sig älskad av dom?
Aja, nu har jag skrivit om allt från mitt liv till sexberoende. Och jag kan inte påstå att jag slutade där jag började iaf. Lite rörigt blev det kanske, mn var tvungen att skriva av mig lite...Ett annat sätt att få ut känslor på.
Kommentarer
Trackback
