tovvefiis

Fan!
Jag känner mig så skyldig. Jag är personen som ska sprida glädje, jag är hon som hoppar & skuttar. Jag är hon som har ett skratt som får även den dystraste att le. Men varför hörs inte skrattet lika ofta längre? Vart försvan den oberoende flickan?
Jag tror hon försvan när hon gick igenom många stora förändringar på en gång. Vänner försvinner, man tappar kontakten. Personer man inte vill ha i sitt liv tränger sig på. När man inte har tid eller ork längre försvinner man i sig själv. Den glada, spralliga, oberoende flickan försvinner. Skrattet gömmer sig långt där inne.
Jag längtar verkligen tillbaka till gamla tider, när jag kunde göra galna saker utan att bry mig det minsta. Jag längtar tillbaka till tiden när jag hade ett liv.
Nu har jag dig, men jag klagar inte det minsta över det, för du är den underbaraste som finns! Jag skulle aldrig byta bort dig mot någonting. Men ibland önskar jag ändå att jag hade ett liv och att flickan som en gång fanns ska komma åter...