tankar
Idag...elr egentligen igår, så insåg jag att jag klagar mkt. Vad har jag att klaga på egentligen. Okej, att det är stressigt i skolan, att det kanske inte alltid är så bra med familj och kompisar. Men vad är väl det egentligen ? Jag menar jag har ju ändå mat på bordet varje dag, jag får gå i skolan överhuvudtaget, jag sitter inte fullständigt fast hemma (bara ibland), jag har till och med möjlighet till ett liv. Det är inte jag som måste arbeta för att kunna försörja mig, det är inte ens jag som betalar något. Alla pengar jag får har någon annan tjänat, genom att slava.
Men varför mår man så dåligt då ? Ibland känner jag mig skyldig, jag vet inte ens varför jag mår som jag gör ibland. Det jobbigaste är när folk frågar vad det är och hur jag mår. Jag vet ju inte vad jag ska svara. Ska man då ljuga och säga att man mår bra...elr ska man berätta sanningen som är komplicerad ? Dom vill att man ska berätta vad som är fel, mn tänk om man inte har något att berätta...för man vet inte. Då tror dom bara att man ljuger och försöker förneka, mn så är det inte.
Men vad gör man när man inte orkar lyssna längre. Vill inte höra skitsnack, lögner & tomma ord. Är så trött på det. Räcker det då att stänga in sig med musiken och bara vara för sig själv. Leva i sin egen värld & strunta i allt runt omkring. Nej, det funkar inte. Det är när man som mest vill vara för sig själv som man får mest uppmärksamhet. För att folk då tror att man är ledsen.
Mn aja, ska väl sluta nu...tänker så mkt så att allt bara blir en enda röra nu...
