tovvefiis

Du har säkert märkt att det är något som är fel, men ändå så frågar du inte. Jag vet att jag inte betyder särskilt mycket nu. Inte nu när du är lycklig, men kan du inte låta mig slippa allt tjat då? Jag vet att det finns så många andra som betyder mer, även om du inte säger det. Du säger att jag är din bästa vän & att du aldrig skulle låta mig slippa undan, att du aldrig kommer släppa taget. Men inser du inte att det är just det du gör.

Du lever inte ens på jorden längre. Du kanske aldrig gjort de, vad vet jag. Men du finns någonstans uppe i rymden, där uppe i universum. Medans jag & dina andra kompisar... eller flera av oss, vi är kvar på jorden. Men när du är där uppe så betyder inte vi något. Det finns ju så mycket annat att göra, så mycket annat att se. Varför skulle du vara kvar hos oss? Men sedan när något händer så att du mår dåligt, då vill du att vi ska finnas där. Då kommer du ner på jorden igen & du vill att vi ska trösta dig. Men vad är det för mening, för att du ska bli lycklig och lämna oss igen? Det går inte vara kompis med någon som bara finns där när hon behöver oss, behöver mig. Ska jag bara finnas där utan att få något tillbaka. Är det rätt?

Du skulle bara veta hur mycket jag kan skriva, jag har hur mycket som helst som jag skulle vilja säga dig. Men jag kan inte säga det till dig, det skulle bara leda till att du blev sur på mig. Du skulle inte ens tycka att det jag dömer dig för är rätt. För det är så det är nuförtiden, det går inte prata ordentligt med dig. Tycker inte du att det stämmer så blir du förbannad. Och jag har inte orken att bråka med dig. Inte nu när det bara är några dagar kvar i skolan. Sen kan jag bestämma själv om jag vill träffa dig eller inte. Det är helt upp till mig själv. Men jag måste ändå få ur mig på något sätt det jag känner, men jag skriver inte allt här då det skulle avslöja vem det handlar om.

Vissa vet redan, eftersom de har undrat. Dom har sett att något är fel. Men borde inte du också gjort det. Då kan man ju fråga sig om det är tomma ord du gett mig. Ord som att du aldrig tänker låta mig gå. Om du inte gör något åt det här, då är du antingen blind eller så är du lögnare som så många andra. Men du har ju redan visat dig vara likare en viss person än du någonsin anat. En person som du nästan höll på att bryta kontakten med pga. det. Men nej, du bryr dig inte om att du beter dig likadant själv. Det spelar ingen roll.

Jag har så mycket mer att säga... men jag tänker inte skriva det här. Är du beredd att lyssna på mig, och då menar jag verkligen lyssna, då vet du var jag finns. Och läser du det här, det vet jag inte. Men då ska du veta att jag inte orkar med det här mer. Och jag tänker inte ta tomma ord. Vill du säga något som betyder något, så varsågod.

En sista kommentar som jag vill att du ska tänka på, jag vill se om du ser det jag ser...

Du: - Du får inte träffa honom, för när han sårar dig så är det vi som får ta hand om dig.