tovvefiis

Varför känns allt så skit nu ?
Sommaren är snart här, med sommaren kommer lovet.
Man slutar nian, får lämna åtvid.
Men varför längtar jag inte ?
Kan det bero på att jag  inte känner att  jag har ett sommarlov att se fram emot längre ?
Att allt går åt helvete i skolan ?
Kanske för att jag är rädd att komma ensam till en ny skola.
För att jag måste hitta nya vänner.
Den nya världen känns skrämmande.

Jag har försämrat mina betyg den här terminen...tror jag iaf.
Det innebär att det inte är säkert att jag kommer in där jag vill gå.
Men ändå så orkar jag inte satsa mer.
Har du någonsin haft den där känslan av att du håller på att bryta ihop hela tiden.
Att du varje kväll försöker hindra tårarna att rinna.

Förr längtade jag till sommarlovet & såg fram emot de.
Tänkte att om jag bara klarar dom sista jävla proven i skolan.
Och dom sista uppgifterna, dom sista dagarna...så skulle allt bli bra sen.
Men nu känns inte ens lovet kul.
Va fan ska jag göra hela lovet ?
Dom flesta kompisarna ska ju jobba eller resa bort.
Vad ska jag göra då ?
Jag vill också åka någonstans.
Någonstans långt bort härifrån & bara glömma allt.
Men självklart har vi inte råd...elr mor har inte råd.
Kanske inte ens blir något Israel i år.

Återigen pga. mor.
Eftersom hennes jävla pojkvän inte kan bo i grebo.
För att dom inte kan bestämma sig.
För att mor fortfarande inte har pengar.
Nu har dom tänkt flytta härifrån.
Vet inte om jag bryr mig egentligen.
Vill inte bo där.
För hur fan ska jag kunna ta mig till mina kompisar ?
Det råkar vara så att jag har ett liv jag med.

Men vilka kompisar ?
Dom som bara pratar skit hela tiden ?
Dom som säger saker men gör annat ?
Orkar inte med det längre.
Jag är känslomässigt förvirrad.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.

Men det finns stunder då allting känns rätt.
Skulle vilja stanna kvar i dom föralltid.
Och drömma mig bort.
Slippa all skit & må bra för en gångs skull.
Önskar det fanns fler sådana stunder...