tovvefiis

Ulrika fyller snart år därför bestämde hon sig för att ha tjejkväll. Vilket innebär en hel massa mys & flum xp
Kvällen börjar med att jag kommer dit vid 18 ungefär, möts redan ute vid bilen av attackerande kompisar & en hyper ulrika. Hon kunde ju fan inte ens stå still.

Mn aja, lite senare käk & dags att öppna paketen. Mitt, emmas & johannas var klart bäst :L haha. Ulrika fick självklart en vibrator. Lite mer detaljerat en genomskinlig vibrator med silverglitter i. Riktigt fin var den ^^. Och riktigt kul att leka med, misstolka inte nu.

Hursom helst, film & mys med godis mm. Och självklart sanning & konsekvens (fast man fick inte välja sanning).
Och dom som känner oss vet att det gick rätt vilt till. Det var allt från gosedjursporr till juckningar & hångel.
(Även om vissa var fega) Haha, det var min kväll väääldigt kortfattat.

Mn tack alla girls för en oförglömlig kväll :)
ÄLSKAR ER ALLA <3333333

har du nånsin önskat att du var nån annan ?
försökt vara en annan person mn sedan insett att det inte kommer hjälpa dig.
för till slut kommer det ändå fram.
mn tänk om det är svårt att bli accepterad för den man är.
jag menar, jag kan inte hjälpa det.
jag kan inte rå för att jag blir som jag blir.
jag kan inte hjälpa att jag ibland blir tom inombords & inte orkar känna nåt.
det är inte mitt fel att jag bara vill försvinna ibland.
att jag inte orkar med livet & allt jag behöver är musiken.
ska det vara så jävla svårt att fatta !?
sluta klaga på mig, sluta pressa mig.
ja, jag vet att jag är glad nu, mn förlåt för att jag har mina stunder ändå.
allt erat tjat gör det ju inte bättre.
mn jag hatar att inte veta, de gör mig galen.
att inte veta vad jag vill, vad andra vill.
det får mig att tänka, det är inte bra att tänka för mkt.
det får en bara att bli förvirrad & förtvivlad.
jag vet, jag har varit där, jag har kännt så.
jag har fallit, jag har varit nära botten.
mn när jag hoppade var det någon som tog tag i mig.
höll fast & vägrade släppa taget.
någon slängde ner ett rep & såg till att jag tog mig upp.
det var en svår väg, mn jag tog mig upp.
jag trodde jag visste vem denna någon var, nu är jag inte säker längre.
allt förändrades...jag förändrades.
ett tag levde jag som på moln.
mn dom där molnen är lätta att ramla ner ifrån.
då när jag ramlade var det lätt att ta sig upp igen.
jag hade ju fått vingar.
mn för inte så länge sen tog någon ifrån mig dom.
tog ifrån mig dom & puttade ner mig i hålet igen.
nu hänger jag där på kanten, håller mig fast för att inte falla.
jag vill inte dit igen, mn jag kommer inte upp själv.
nu väntar jag på nästa någon som sträcker ut sin hand mot mig.
sträcker fram sin hand & hjälper mig upp.
jag väntar på nästa person som kan få mig att le...

Fan va allt ska vara svårt.
Ska det va så här så orkar jag fan i mig inte mer. Håller på att bryta ihop.
Jag ville ju vara glad igen, jag är glad nu. Jag har lämnat det där bakom mig...allt var ju bra nu.
Jävla förbannade skit !!
Säg vad som är fel, jag har mina aningar...mn om du inte bekräftar dom så kan jag ju inte veta.
Jag kan inte veta vad jag ska göra. Om det är de jag tror...så hade du din chans.
Du sabbade den, inte föränn nu när jag gått vidare så inser du.
Jag vet att de jag gör inte är schyst, mn trodde inte du brydde dig.
Trodde att jag inte betydde ett skit, stämmer de ? Är det som du säger ? Mn varför så arg då ?
Jag vill förstå...så snälla förklara...

* If I don't got the power to fight,
I don't have the strenght to search the light.
All that I can se is darkness all around,
I'd like to leave this place.
To find heaven somewhere else...*

Jag funderar på att skaffa piercing mn vet inte vilken jag vill ha. De finns ju så många som är snygga.
Så alternativen är tragus, tungan, näsan elr i naveln.
Tungan är nog kört eftersom jag måste övertala mor & far också, och båda hatar piercingar.
Mn nån som kan ge tips på vart jag ska ta & hur man övertalar sina föräldrar ?


Tragus piercing för dom som inte vet...

Tisdag idag då. Imorse när jag vaknade mådde jag skit å funderade på att stanna hemma mn kom på att jag inte får hamna mer efter i skolan. Så jag klev upp som vanligt.

Sen när jag väl var i skolan, så märkte jag att vi hade teori på idrotten ist. Suck, då hade jag ju dragit med mig gympagrejorna i onödan.

Sen va de väl helt okej till lunch, mn vart så jävla trött så de är inte klokt. Och halsen började göra svinont å allt. Så funderade på att dra hem efter no:n mn tänkte bara va fan kan väl lika gärna stanna kvar. Har ju typ bara EV kvar å då hade jag juh dans. Så jag stannade kvar och hade hand om stereon :L Jag har kommit på att jag är väääldigt teknisk ^^.
 
Mn mn nu sitter man hemma & kan knappt svälja längre...SUCK. Så blir kanske ingen skola imon. Mn måste, MÅSTE bli frisk till lovet. För jag tänker inte stanna hemma hela dagarna.

Btw. så skulle jag ha konfirmationsgrupp idag, mn sket i de. Fast hade inga pengar så jag kunde inte ringa Elisabeth :S

Dagen då allting tog slut.

Det är kväll, hon kommer hem efter en lång och jobbig dag på skolan. Känner redan nu att något kommer hända, inget bra, utan något dåligt. Sätter sig framför datorn och där ser hon det. Hon har precis loggat in på msn som alla andra dagar, bara det att just idag lägger hon märke till en text som någon har skrivit:

- Jag vet inte hur jag känner längre...

Hon känner magen vrida sig och hon börjar må illa. Det är inte just texten hon tycker är så hemsk, de är personen som skrivit det som hon reagerar på. För det är inte vem som helst, utan det råkar vara hennes pojkvän, han som räddat henne ur depressionen och höjt henne på moln. Det är han som fått henne att le igen. Han skriver glatt hej som vanligt, hon ett litet kort. Han undrar hur hon mår, han får inte direkt något svar. Hon förstår bara inte hur det kunde gå så här. Hon kanske var för lycklig för att märka att något var fel. Tillslut orkar hon inte hålla masken längre, hon börjar gråta. Hon försöker lugna ner sig och fattar mod för att fråga. Han svarar att hon inte vill veta, att våran gemensamma kompis sagt att han måste ringa. Hon förstår att hennes föraningar var sanna, hon säger till honom att han inte behöver försöka dölja det, hon vet redan vad som kommer hända. Det enda han säger för att förklara sig varför,är att han inte orkar ha en tjej just nu. Han skyller på sin pappa som vanligt när han blir deppig, vill inte prata om dom verkliga problemen. Hon börjar återigen gråta, den här gången kan hon inte sluta. Det är slut, det är verkligen slut...Hon sätter på sig hörlurarna och sätter på musik på högsta volym, som hon gjort så många gånger tidigare. Det är hennes sätt att få vara för sig själv, att glömma alla problem. Hon funderar på vad meningen med livet är, men hon finner den inte. Hon orkar inte mer, vill inte sjunka ner i dom depressioner hon haft. Hon bestämmer sig för att hennes liv inte är värt någonting, att hon inte har något att leva för längre. Hon är ensam vaken så hon smiter ner till medicinskåpet, tar ett antal smärtstillande. Efter några minuter tänker hon att det här inte kommer räcka så hon tassar återigen ner. Den här gången tar hon med sig alla smärtstillande som fanns kvar hemma, hon tittade ner i asken. Tyvärr fanns det inte så många så hon bestämmer sig för att ta med sig några av hennes allergitabletter också. Nöjd traskar hon uppåt igen, glad över att allt snart kommer vara över. Sätter sig vid datorn igen, börjar långsamt svälja tablett efter tablett och känner sakta hur huvudet blir tyngre och tyngre. Till sist klarar hon inte av att vara vaken längre, stänger av datorn och går och lägger sig. Hon somnar bums.

Nästa morgon väcks hon utav mamma som säger att hon måste upp till skolan, men hon orkar ju inte. Mamma säger att ha blivit dumpad är inte någon orsak till att inte gå till skolan. Medans hon står där vid sängen ser hon den tomma förpackningen.

Det var den dagen ett helvete började, ett helvete som psykbarn...