tovvefiis

har du nånsin önskat att du var nån annan ?
försökt vara en annan person mn sedan insett att det inte kommer hjälpa dig.
för till slut kommer det ändå fram.
mn tänk om det är svårt att bli accepterad för den man är.
jag menar, jag kan inte hjälpa det.
jag kan inte rå för att jag blir som jag blir.
jag kan inte hjälpa att jag ibland blir tom inombords & inte orkar känna nåt.
det är inte mitt fel att jag bara vill försvinna ibland.
att jag inte orkar med livet & allt jag behöver är musiken.
ska det vara så jävla svårt att fatta !?
sluta klaga på mig, sluta pressa mig.
ja, jag vet att jag är glad nu, mn förlåt för att jag har mina stunder ändå.
allt erat tjat gör det ju inte bättre.
mn jag hatar att inte veta, de gör mig galen.
att inte veta vad jag vill, vad andra vill.
det får mig att tänka, det är inte bra att tänka för mkt.
det får en bara att bli förvirrad & förtvivlad.
jag vet, jag har varit där, jag har kännt så.
jag har fallit, jag har varit nära botten.
mn när jag hoppade var det någon som tog tag i mig.
höll fast & vägrade släppa taget.
någon slängde ner ett rep & såg till att jag tog mig upp.
det var en svår väg, mn jag tog mig upp.
jag trodde jag visste vem denna någon var, nu är jag inte säker längre.
allt förändrades...jag förändrades.
ett tag levde jag som på moln.
mn dom där molnen är lätta att ramla ner ifrån.
då när jag ramlade var det lätt att ta sig upp igen.
jag hade ju fått vingar.
mn för inte så länge sen tog någon ifrån mig dom.
tog ifrån mig dom & puttade ner mig i hålet igen.
nu hänger jag där på kanten, håller mig fast för att inte falla.
jag vill inte dit igen, mn jag kommer inte upp själv.
nu väntar jag på nästa någon som sträcker ut sin hand mot mig.
sträcker fram sin hand & hjälper mig upp.
jag väntar på nästa person som kan få mig att le...