ge upp ?
Aja, det var första problemet...sen på hemkunskapen, då insåg jag att jag aldrig kommer hinna med den jävla uppgiften vi ska göra imorgon. Jag fattar inte ett skit plus att jag har 100 andra saker jag måste göra. Jag måste jobba extra långa dagar i skolan för att hinna med allt. Min hjärna kan snart inte ta emot mer info.
Sen när jag är hemma & mor kommer hem. Det första hon gör är förstås att börja klaga på mig. Gissa vem som inte fick utbrott...eftersom jag är så trött på att bara höra skit från henne. Det första hon gör nästan varje dag är att klaga på mig, jag har inte gjort de...elr jag måste göra det där nu. Hon fattar inte att jag har en miljon saker jag ska hinna med nu, så jag hinner inte göra allt hon ber mig om. Mn iaf, borde veta bättre än att börja skrika på henne. Borde ha lärt mig nu att hon bara kommer med andra argument. Hon dumförklarar mig ändå, fattar inte vad det är jag menar. Så vad fan är meningen. Det enda som förändras är att det blir spänt & hon blir tjatig.
Skriver en lista här på allt jag måste göra iaf:
- Engelska grammatikhäfte
- Svenska forts. på en text
- Engelska översättningstext
- Musikprov
- Pentatonskalan & bluesskalan på piano
- Färgade ackord på piano
- Hemuppgift, so & svenska
- No - prov
- So - prov
- Matteprov
- Slöjdarbetet
Tror det är allt jag har kvar...och betygen sätts på fredag. Men sen självklart ska vi ha Alléklassiker osv så att man inte har tid att jobba i skolan. Får se vad som tar kål på mig först. Ärligt talat funderar jag på att skita i allt, skita i skolan & gymnasiet. Vill åka iväg någonstans & glömma allt & alla. Allting vore mkt lättare då.
"Somewhere in the dark I'm looking for a light,
Can I get there without a fight.
Do I need to struggle for this life,
In my hand there's a knife.
Would like to use it,
I feel like I'm misfit.
Just face it, I don't belong in this world ."
lycklig ?
Sen på kvällen tittade jag på esc...helt meningslöst det med. Är det bara jag som gillade sån musik förut elr har alla låtar blivit värdelösa ? Jag är inte säker längre, det enda jag vet är att jag slösade bort ännu fler timmar av mitt liv...
Idag vaknade jag fört vid fem & upptäckte att jag somnat i soffan så gick & la mig i sängen. Men lyckades förstås bara sova till nio pga. högljudda syrror. Sen måste jag åka härifrån kl 13 för att hinna till åtvid till 16.30...känns helt värdelöst egentligen. Undrar hur många timmar jag slösat bort på att sitta i en buss. Mn ska iaf iväg på sommaravslutning med unga ledare. Ska till söderköping tror jag, vad vi ska göra vet jag inte.
Hoppas ni andra haft en bättre helg än mig...ciao
tankar
Idag...elr egentligen igår, så insåg jag att jag klagar mkt. Vad har jag att klaga på egentligen. Okej, att det är stressigt i skolan, att det kanske inte alltid är så bra med familj och kompisar. Men vad är väl det egentligen ? Jag menar jag har ju ändå mat på bordet varje dag, jag får gå i skolan överhuvudtaget, jag sitter inte fullständigt fast hemma (bara ibland), jag har till och med möjlighet till ett liv. Det är inte jag som måste arbeta för att kunna försörja mig, det är inte ens jag som betalar något. Alla pengar jag får har någon annan tjänat, genom att slava.
Men varför mår man så dåligt då ? Ibland känner jag mig skyldig, jag vet inte ens varför jag mår som jag gör ibland. Det jobbigaste är när folk frågar vad det är och hur jag mår. Jag vet ju inte vad jag ska svara. Ska man då ljuga och säga att man mår bra...elr ska man berätta sanningen som är komplicerad ? Dom vill att man ska berätta vad som är fel, mn tänk om man inte har något att berätta...för man vet inte. Då tror dom bara att man ljuger och försöker förneka, mn så är det inte.
Men vad gör man när man inte orkar lyssna längre. Vill inte höra skitsnack, lögner & tomma ord. Är så trött på det. Räcker det då att stänga in sig med musiken och bara vara för sig själv. Leva i sin egen värld & strunta i allt runt omkring. Nej, det funkar inte. Det är när man som mest vill vara för sig själv som man får mest uppmärksamhet. För att folk då tror att man är ledsen.
Mn aja, ska väl sluta nu...tänker så mkt så att allt bara blir en enda röra nu...
MVG !
Aja, orkar inte komma på nåt mer vettigt att skriva...
BTW. JAG FICK MVG PÅ MUSIKDATORN I SKOLAN IDAG !!!! :D:D:D:D:D:D
...
Orkar inte skriva allt vad jag tänker idag...så tack & hej .
tandis
Sen när jag ska gå från skolan (skulle till tandis) så kommer markus & frågar hur det är. Jag svarar själklart bra som alltid, mn han fortsatte att babbla om att han såg att det inte var det osv. Å så kommer han med en av sina "roliga" kommentarer som vanligt.
- Du har hela världen på dina axlar...här tar jag bort hälften iaf...
Skitkul.
Aja, gick bra hos tandis iaf. Fortfarande inga hål, tänker inte skaffa några heller. Är livrädd för att borra.
Mn mn, ska fortsätta plugga till so provet nu & måste städa mitt rum. Mormor & morfar kommer imon.
Någon som vill rädda mig & hitta på nåt på freda ? (A)
orkar inte
Sommaren är snart här, med sommaren kommer lovet.
Man slutar nian, får lämna åtvid.
Men varför längtar jag inte ?
Kan det bero på att jag inte känner att jag har ett sommarlov att se fram emot längre ?
Att allt går åt helvete i skolan ?
Kanske för att jag är rädd att komma ensam till en ny skola.
För att jag måste hitta nya vänner.
Den nya världen känns skrämmande.
Jag har försämrat mina betyg den här terminen...tror jag iaf.
Det innebär att det inte är säkert att jag kommer in där jag vill gå.
Men ändå så orkar jag inte satsa mer.
Har du någonsin haft den där känslan av att du håller på att bryta ihop hela tiden.
Att du varje kväll försöker hindra tårarna att rinna.
Förr längtade jag till sommarlovet & såg fram emot de.
Tänkte att om jag bara klarar dom sista jävla proven i skolan.
Och dom sista uppgifterna, dom sista dagarna...så skulle allt bli bra sen.
Men nu känns inte ens lovet kul.
Va fan ska jag göra hela lovet ?
Dom flesta kompisarna ska ju jobba eller resa bort.
Vad ska jag göra då ?
Jag vill också åka någonstans.
Någonstans långt bort härifrån & bara glömma allt.
Men självklart har vi inte råd...elr mor har inte råd.
Kanske inte ens blir något Israel i år.
Återigen pga. mor.
Eftersom hennes jävla pojkvän inte kan bo i grebo.
För att dom inte kan bestämma sig.
För att mor fortfarande inte har pengar.
Nu har dom tänkt flytta härifrån.
Vet inte om jag bryr mig egentligen.
Vill inte bo där.
För hur fan ska jag kunna ta mig till mina kompisar ?
Det råkar vara så att jag har ett liv jag med.
Men vilka kompisar ?
Dom som bara pratar skit hela tiden ?
Dom som säger saker men gör annat ?
Orkar inte med det längre.
Jag är känslomässigt förvirrad.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.
Men det finns stunder då allting känns rätt.
Skulle vilja stanna kvar i dom föralltid.
Och drömma mig bort.
Slippa all skit & må bra för en gångs skull.
Önskar det fanns fler sådana stunder...
*suck
Empty heart,
Broken soul.
No were to run,
No were to hide.
Exposed heart,
Bleeding.
I want to escape,
I want to leave this hell.
I'm sorry friends.
Tears are falling,
Inside.
Not aloud to let them out,
Shame.
It's all I've got.
I wish,
There was hope.
Gone long ago.
Empty heart,
Broken soul.
No were to run,
No were to hide.