tovvefiis

Klockan är nu exakt 01.41, så idag är det den 19 juli. Det är precis en månad kvar tills jag fyller 16, tills jag blir byxmyndig igen... Mn det är även 3 dagar kvar tills jag ska sätta mig på ett flyg. För att vara exakt så är det 82 timmar & 19 minuter. Nu tänker ni säkert varför göra en sån "big deal" av en semester. Mn för mig är det ingen vanlig semester. Jag ska åka & se mina släktingar & vänner igen. Förstår ni hur man längtar, tänk er själva att inte får se er familj på 1 år, & när man väl träffas så har ni bara 2 veckor tsm. Under dom här två veckorna ska du hinna med så sjukt mycket. Du ska åka iväg med kusinerna, shoppa, åka till havet, hälsa på gammelfarmor & gammelfarfar, släktfest, fira farfar, bada i poolen, vara med kompisar & någonstans där emmelan även att sova.

Mn om ni tror att det bara är för att hälsa på släkt & vänner som jag längtar så sjukt mkt, då har ni fel. Det finns en sak som nog är svår att förstå, det är svårt att förklara iaf. Jag tror bara man kan känna det om man har rötter i något annat land. Mn en annan sak jag saknar är atmosfären. Den är så annorlunda mot hur det är här i Sverige. Man är mer öppen, gästfriheten är större. Man umgås mer med släkt & vänner tsm. Det är verkligen svårt att förklara, för det är en sån där känsla man får inombords, man känner friden inom en själv. Den enda jag riktigt berättat hur jag känner för är Ulrika. Hon är svensk precis som jag, mn har bott i Sydafrika i tio år. Hon säger att hon förstår precis vad jag menar, mn för att man ska uppleva den där känslan så krävs det så mkt mer än att man bara åker på en vanlig semester till något land.

Varje år man besöker matsalen första gången för sommaren, på kibbutzen som farmor & farfar, plus alla mina kusiner bor på, då blir man välkomnad av minst hälften av alla som bor där. Och varje år är det mindre än hälften av dom som jag kommer ihåg vad dom heter. Mn jag ler & svarar så glatt på allas frågor. Den vanligaste frågan brukar vara hur länge jag stannar. Jag älskar hur glad jag blir när man pussar & kramar alla kära kusiner. Förutom Jon & Tom som springer iväg eftersom dom inte tycker om pussar. Jag älskar tom. när farmor möter oss på vägen ner för backen till huset när vi kommer från flygplatsen. Även om hon nyper i kinderna & pussar på en. Hur underbart är det inte att se Nomi le när hon ser mig för första gången. Hon som alltid är så bekymrad blir alltid lika glad.

Andra saker som är lite konstiga mn som jag ändå längtar efter är tex. när man badar i poolen med mina yngsta kusiner. Dom kan ju aldrig sluta försöka få av mig bikiniöverdelen. Min farbror som alltid retas med mig, eller att bara gå & prata med Miriam & försöka äta isglass i värmen & farfar som efter en lång shoppingrunda säger att han börjar bli för gammal för att gå på stan med mig & Miriam. Och efter varje sommar så mobbar jag & mina kusiner alltid Linn för något hon sagt fel. Ett tag var det att hon sa "hon" även till killar.

Mn nu är det en ny sommar. Dags att skapa nya minnen...

Jag vet vad vi hade bestämt, vad vi hade kommit överens om. Mn ändå finns det en liten del...elr hela jag hoppas, att du kanske brydde dig lite om mig iaf. Att jag skulle betyda nåt. Jag försöker gång på gång tränga undan dom där tankarna. Försöker tänka på nåt annat. Mn känslan förföljer mig. Den där känslan man får när man ligger tätt intill & känner hjärtslagens rytm. Hur alla bekymmer bara verkar försvinna. Och jag ler, inte bara på utsidan, utan även insidan lyser...

Blowsight
*This is a journey
not for fun - you have to bare with me
Let's hold the clowns for entertainment, and the girls for company
And the more you shoot, the more I smile, just let the bullets penetrate
I hold the clowns for entertainment, dans around like Timberlake

The more you shoot the more I smile
but still I'm bleeding

So free yourself from everyone
Let's turn the party on
The situation is critical I want us to shine
The night is still young
Let's turn the TV on
I'd like to call this
The simple art of making you mine*

Hela den här dagen har varit lite upp & ner. Ena stunden mår man toppen & nästa så känner man för att gråta. Det är faktiskt ganska jobbigt att må så. Mn vem har sagt att livet är lätt? Ingen egentligen, inte vad jag vet iaf & det med all rätt. Aja, har varit duktig & tvättat idag...& igår städade jag halva pappas lägenhet. Om mor visste det skulle hon undra om jag var sjuk. Och ärligt börjar jag också undra, jag menar jag är en sån där person som gör i stort sätt vad som helst för att slippa städa mitt rum en gång i veckan. Och varje gång det är dags så ser det ut som ett bombnedslag med kläder överallt, eftersom jag inte orkar plocka undan efter mig. Mn jag antar att det här kanske är ett nytt sätt för mig att hantera mina känslor. För jag har märkt överhuvudtaget på sistone att så fort jag blir förbannad elr ledsen så börjar jag städa mitt rum. Så jag vet inte hur sjukt mkt skräp jag slängt från mitt rum i grebo.

Mn det är väl lika bra att försöka få bort allt skräp nu. Mor har ju ändå inte råd att bo kvar. I slutet av augusti måste hon sätta huset till salu. Och vet i fan vart hon tänkte ta vägen, eftersom hon har inte fått någon lägenhet, & hon & fredrik har inte hittat nåt hus som dom har råd med som är tillräckligt stort. Iofs har hon ju ändå ungefär tre månader på sig att hitta nåt. Men vad händer om hon inte gör det då? Ja, då bor jag hos far iaf. Hon får väl flytta in hos fredrik i hans hus. Mn jag bor då inte där. Jag skulle bli helt jävla galen, fatta att ha fyra små ungar som springer runt & låter överallt. Tänk att inte ens ha ett eget rum så man stänga in sig själv & få vara ifred. Ensam med musiken...

Det är en av dom få sakerna jag saknar här, i fars lägenhet. Jag behöver en egen stereo...elr något jag kan spela min musik högt i. Det är en av dom sakerna jag skulle vilja göra nu. Sitta i min säng, ha musiken på högt & bara få lätta på trycket. Låta tårarna rinna. Det är faktiskt en av mina svagheter, jag har svårt för att gråta. Elr jag har lätt att liksom nästan börja, mina ögon tåras väldigt lätt. Mn det går på nåt sätt inte släppa ut det. Det är jättesvårt att förklara. Jag vet bara att det finns så sjukt många gånger jag velat gråta, jag vet att det skulle få mig att må bättre. Mn det går bara inte. Jag tror att det är för att jag anser mig själv vara svag när jag gråter.

Förut hade jag mitt perfekta sätt att få ut känslorna på. Elr jag ansåg det perfekt då, jag kunde ju må bättre utan att behöva gråta. Mn ist för att bli sårbar så var det mina armar som tog skada. Och det kan låta hemskt, mn det tyckte inte jag. Jag menar det fick mig att må bättre. Vad kunde vara dåligt då? Förutom det att mina armar tog skada, så sårade jag faktiskt folk runtom mig. Jag kommer ihåg alla dom där blickarna jag fick när jag skrikit till för att någon tog tag i min arm, elr när jag vägrade vara med på idrotten för att jag glömt min långärmade tröja. Jag kommer ihåg fars bekymrade frågor vid matbordet en dag. Mn det värsta var nog ändå när jag märkte att dom som står mig nära provade samma sak. 
En hemlighet...jag har varit nära att göra om det flera gånger. Även om jag slutat. Mn jag anser att det är som allt annat beroende. Även en nykter alkoholist kan bli lockad av alkoholen när humöret inte är på topp.  

Jag har funderat på en sak...Sexberoende kan vara att man tvångsmässigt tänker på det konstant osv. Men det kan väl även vara att man tror man blir älskad genom sex. Man tror det är ända sättet man kan bli älskad på. (Sett i en verklighetsbaserad film.) Mn kan man känna likadant om kyssar? Kan man känna sig älskad av dom?

Aja, nu har jag skrivit om allt från mitt liv till sexberoende. Och jag kan inte påstå att jag slutade där jag började iaf. Lite rörigt blev det kanske, mn var tvungen att skriva av mig lite...Ett annat sätt att få ut känslor på.

Finns så sjukt mkt jag skulle kunna skriva nu egentligen. Mn jag vågar inte, för fel person kan läsa det & då blir det bara pinsamt. Så får bli nåt annat ist...

There are things you can wish for.
There are things you can dream about.
And there are some things you can just forget.

Israel, 22 juli
Skännigemarknad, 7 augusti
Nykvarnsfestivalen, 15-16 augusti
Fylla 16, 19 augusti
Börja gymnasiet, 19 augusti
Rix fm, 20 augusti ?
Lars winnerbäck, 23 augusti
Skogsröjet, 30 augusti ?
Gransnäs 12-14 sept
Gransnäs oktober?
Listan kommer fyllas på när jag vet mer...

Förstår inte att det är möjligt att ha så fel om en person. Man tror att personen bryr sig om en, att man betyder nåt. Mn det var tydligen fel, fel Fel! Vet inte ens vad jag ska säga...är bara så otroligt besviken & sårad...

"People change,
That's just the way it is"

Jag kommer ihåg första gången jag träffade dig. Det var på stallis & jag var så sjukt nervös. Vi hade bara pratat via msn & sms förut. Du hade köpt cola & en liten chokladkaka, & hela din arm skakade när du drack för att du frös så mycket. Jag kommer tom. ihåg vad du hade på dig den där första dagen. Du hade en ljusblå tröja, ljusblå trasiga jeans & såna där rutiga skor som jag älskar.

Jag kommer ihåg första gången jag följde med dig hem. Så fort vi kom innan för dörren blev jag "attackerad" av en hund & jag hade ingen aning om vad jag skulle göra,  eller vart jag skulle ta vägen. Men när jag väl kom till ditt rum så tittade vi på Hjälp! & du mobbade mig för att jag hade hål i byxorna. Du tyckte jag såg liten & rädd ut, bara för att jag satt mot väggen med fötterna uppdragna.

Jag kommer ihåg när vi sprang till busshåll platsen för att jag skulle hinna med min buss, men jag missade den iaf. Du stannade kvar & väntade med mig tills min mor kom & hämtade mig. Även där mobbade du mig sådär gulligt & påstog att jag lyssnade på dålig musik. Dessutom frågade du vad det var för kåt blick jag gav dig när jag gjorde min sura min.

Jag kommer ihåg den där gången när du kom ut från krogen för att vara med mig. Och vi satt på en bänk & bara pratade. Du sa till mig att du ville jag skulle bli din flickvän, men jag tror inte jag var redo. När du skulle följa mig till bussen så frågade någon av dina kompisar om jag var din flickvän, och du svarade "jag hoppas ju det".

Men folk  förändras, du är inte densamme längre & troligtvis så är inte jag heller det. Vi har glidit isär...& det på bara några veckor. För ca 3 veckor sen var jag kär i dig. Riktigt jävla kär, jag vet inte vad som hänt men jag kan inte säga att jag känner likadant längre. Jag brukade tycka att du lyssnade på mig, det kändes som att du brydde dig & jag tyckte du var rolig & gullig. Nu ignorerar (?) du mig & när vi väl pratar säger du bara saker som "kom hit" eller annat dirty talk. Det är inte vad jag vill ha, så sorry, but I'm moving on...