tovvefiis

Jag funderar på att skaffa piercing mn vet inte vilken jag vill ha. De finns ju så många som är snygga.
Så alternativen är tragus, tungan, näsan elr i naveln.
Tungan är nog kört eftersom jag måste övertala mor & far också, och båda hatar piercingar.
Mn nån som kan ge tips på vart jag ska ta & hur man övertalar sina föräldrar ?


Tragus piercing för dom som inte vet...

Tisdag idag då. Imorse när jag vaknade mådde jag skit å funderade på att stanna hemma mn kom på att jag inte får hamna mer efter i skolan. Så jag klev upp som vanligt.

Sen när jag väl var i skolan, så märkte jag att vi hade teori på idrotten ist. Suck, då hade jag ju dragit med mig gympagrejorna i onödan.

Sen va de väl helt okej till lunch, mn vart så jävla trött så de är inte klokt. Och halsen började göra svinont å allt. Så funderade på att dra hem efter no:n mn tänkte bara va fan kan väl lika gärna stanna kvar. Har ju typ bara EV kvar å då hade jag juh dans. Så jag stannade kvar och hade hand om stereon :L Jag har kommit på att jag är väääldigt teknisk ^^.
 
Mn mn nu sitter man hemma & kan knappt svälja längre...SUCK. Så blir kanske ingen skola imon. Mn måste, MÅSTE bli frisk till lovet. För jag tänker inte stanna hemma hela dagarna.

Btw. så skulle jag ha konfirmationsgrupp idag, mn sket i de. Fast hade inga pengar så jag kunde inte ringa Elisabeth :S

Dagen då allting tog slut.

Det är kväll, hon kommer hem efter en lång och jobbig dag på skolan. Känner redan nu att något kommer hända, inget bra, utan något dåligt. Sätter sig framför datorn och där ser hon det. Hon har precis loggat in på msn som alla andra dagar, bara det att just idag lägger hon märke till en text som någon har skrivit:

- Jag vet inte hur jag känner längre...

Hon känner magen vrida sig och hon börjar må illa. Det är inte just texten hon tycker är så hemsk, de är personen som skrivit det som hon reagerar på. För det är inte vem som helst, utan det råkar vara hennes pojkvän, han som räddat henne ur depressionen och höjt henne på moln. Det är han som fått henne att le igen. Han skriver glatt hej som vanligt, hon ett litet kort. Han undrar hur hon mår, han får inte direkt något svar. Hon förstår bara inte hur det kunde gå så här. Hon kanske var för lycklig för att märka att något var fel. Tillslut orkar hon inte hålla masken längre, hon börjar gråta. Hon försöker lugna ner sig och fattar mod för att fråga. Han svarar att hon inte vill veta, att våran gemensamma kompis sagt att han måste ringa. Hon förstår att hennes föraningar var sanna, hon säger till honom att han inte behöver försöka dölja det, hon vet redan vad som kommer hända. Det enda han säger för att förklara sig varför,är att han inte orkar ha en tjej just nu. Han skyller på sin pappa som vanligt när han blir deppig, vill inte prata om dom verkliga problemen. Hon börjar återigen gråta, den här gången kan hon inte sluta. Det är slut, det är verkligen slut...Hon sätter på sig hörlurarna och sätter på musik på högsta volym, som hon gjort så många gånger tidigare. Det är hennes sätt att få vara för sig själv, att glömma alla problem. Hon funderar på vad meningen med livet är, men hon finner den inte. Hon orkar inte mer, vill inte sjunka ner i dom depressioner hon haft. Hon bestämmer sig för att hennes liv inte är värt någonting, att hon inte har något att leva för längre. Hon är ensam vaken så hon smiter ner till medicinskåpet, tar ett antal smärtstillande. Efter några minuter tänker hon att det här inte kommer räcka så hon tassar återigen ner. Den här gången tar hon med sig alla smärtstillande som fanns kvar hemma, hon tittade ner i asken. Tyvärr fanns det inte så många så hon bestämmer sig för att ta med sig några av hennes allergitabletter också. Nöjd traskar hon uppåt igen, glad över att allt snart kommer vara över. Sätter sig vid datorn igen, börjar långsamt svälja tablett efter tablett och känner sakta hur huvudet blir tyngre och tyngre. Till sist klarar hon inte av att vara vaken längre, stänger av datorn och går och lägger sig. Hon somnar bums.

Nästa morgon väcks hon utav mamma som säger att hon måste upp till skolan, men hon orkar ju inte. Mamma säger att ha blivit dumpad är inte någon orsak till att inte gå till skolan. Medans hon står där vid sängen ser hon den tomma förpackningen.

Det var den dagen ett helvete började, ett helvete som psykbarn...