tovvefiis

Det har nu gått en vecka i skolan.
Och jag måste nog säga att det känns ganska bra.
Vågar faktiskt vara mig själv...även om jag inte trodde det.
Men känns rätt skönt att jag får vara mig själv från början...
Dom vet ingenting om all gammal skit.
Även om jag inte känner alla än, elr troligtvis inte ens passar tsm med alla.
Så känns det så sjukt förbannat skönt.

Du får mig att le, när allting bara är fel...

Jaa, vad ska man säga. Sommarlovet är snart slut, det är två veckor & en dag kvar.
Man försöker hinna med det sista man ville göra innan sommaren var slut, träffa kompisarna en sista gång & göra allt det där man ville göra innan skolan börjar.

På ett sätt känns det sorgligt att sommaren snart är slut, man blir av med sin frihet & allt det där. Att man inte längre kan sitta uppe till tre på nätterna för att sen sova till ett på dagen därpå. Du kan inte bara helt plötsligt strunta i att komma hem från en kompis & inte heller bara dra iväg någonstans.

Det är även ledsamt att jag kommer dra ifrån mina kompisar. Jag ska börja helt själv på en ny skola, jag vet inte vilken klass, jag vet inte ens vilka som ska gå där. Det är rent utav lite skrämmande att inte veta hur man blir mottagen, inte veta om man verkligen kommer hitta vänner & den där rädslan för att inte bli accepterad som man är. Vs i mitt fall en knäpp liten pervers flumboll.

Men ändå så känns det skönt på nåt sätt. Att få komma till en ny plats, med nya människor. En plats där ingen  vet vem jag är. Jag får helt enkelt börja om på nytt. Allt tjaffs & strul som varit under åren, det behöver inte dom känna till. Dom behöver inte dömma mig för det. Och jag vet att jag förändrats även om många har svårt att acceptera det. Mn nu, nu kan jag bli sedd för den jag är nu & inte den jag var. För dom nya människorna känner inte till vem jag var. Dom vet inte vem jag är nu...